Skivrecensioner 

OJ om jazz, Lasse Seger

2007 är jazzår, så det passar bra med en spännande överraskning! Jag har aldrig hört Mingus tolkas så här vackert och kärleksfullt. Kanske Mingus skulle ha engagerat hela bandet!? En smälta av blues, protestmusik och bebop, som ju Mingus musik är, serveras med stor inlevelse och stringens…

.Roland Keijsers och Lars Gullikssons olika saxofoner leker fram tonerna med effektfull dynamik. Matti Ollikainens piano binder samman en väv av Mingussound. Karl Olandersson med sin trumpet och Klas Jervfors trombon färgsätter låtarna i rätta valörer. Kompet består av Ulf Åkerhielm bas och Gilbert Matthews, trummor, som ger det hela rätt puls!

Den oerhört vackra Diane spelar jag om och om igen, nästan som det vore en EP! Det vore mycket intressant att höra gruppen live. 

 

Upsala Nya Tidning, Ulf Gustavsson

Trots att detta är jazz som blickar nära ett halvsekel bakåt handlar det knappast om vördsam nostalgi. Mingus ofta djärva, bluesigt mättade låtstrukturer och sinnrika meloditeman bildar utgångspunkt för ett kokande ensemblespel och solistinsatser med stort personligt svängrum, inte minst från saxofonisterna, Uppsalas Roland Keijser och Lars Gulliksson. Det är Mingus i 2000-talet. 

 

DIG, Jan Olsson

…det låter verkligen ”Mingus” om gruppen! Blues, gospel och ruffig bebop i en salig röra alltså, kryddad med blod, svett och tårar och massor av energi och svängglädje. På repertoaren står åtta Mingus-original, välkända för alla fans och lika slitstarka som tidlösa.

Det här bandet vore kul att höra live även utanför Stockholm. Som festivalattraktion borde det vara perfekt! 

 

Borås Tidning, Petter Ek

Swedish Mingus Band är en septett som figurerat i olika klubb- och festivalsammanhang under senare år och som leds av saxofonisten och arrangören Lars Gulliksson. Gruppen är aktuell med CDn All the things you could be by now? (Breathing Machine Productions) där åtta Mingusoriginal tolkas.

…Mycket av musiken som framförs på den här plattan är noterad, men stort utrymme lämnas också för improvisation. Förutom Gulliksson märks saxofonisten Roland Keijser och pianisten Matti Ollikainen.

… många kommer att gilla det här. Musiken känns äkta och med Mingus som kompositör blir det ju sällan dåligt. 

 

Dala-Demokraten, Lennart Götesson

Det är välarrangerat, det är välspelat, det är tätt. Ensemblen håller ihop musiken oavsett hur den skiftar i rytm och har ändå ordentligt med utrymme för fina och lite överraskande improvisationer.
Det är både ofta spelade och mindre ofta spelade stycken ur Mingus produktion som spelas och det ger en bra bild av kompositören Mingus.

Det är mäktig musik, spännande och väldigt bra och dessutom kul att lyssna på. Det finns inte en tråkig stund när det här gänget spelar Mingus.


Köp den här skivan om du gillar Charlie Mingus.  

 

Recension livekonserter

Stefan Hansson, Hallandsposten, såg Swedish Mingus Band live på Jarlen, Halmstad, den 13 november 2007

Kärleksfullt och respektlöst på Jarlen

Det var en inspirerad kväll vi fick uppleva på Jarlen när Jazz i Halmstad bjöd på Swedish Mingus Band. Lars Gulliksson som leder orkestern och skriver arrangemangen har samlat ett sjumannaband som verkligen gillar det de spelar. Siegmund Freuds Mothers, som de även kallar sig, fångar Charlie Mingus förhållningssätt till musiken, kärleksfullt och respektlöst på samma gång.

Tänk sedan melodiösa harmonier blandat med gäckande tempobyten och fullt av musikaliska referenser så tror jag ni har bilden.

Roland Keijser gav oss flera sköna och energiska solon där skönspel inte var ledstjärnan utan inspirationen själv. Lars Gulliksson spelar både lyrisk tvärflöjt och tenor och gladde med ett par sköna baritonsaxsolon. Ulf Åkerhielm visade ett känsligt basspel i några solon, ibland med stråke, och dessemellan ett mycket varierat och drivet baskomp.

Sebastian Voegler på trummor bjöd på ett varierat sväng och väl behärskade tempobyten i en nästan väl återhållen volym och Matti Ollikainen med ett infallsrikt pianospel,

Klas Jervfors trombon var mycket njutbar och jag lade särskilt märke till Karl Olandersson på mycket energisk och infallsrik trumpet.

Mitt bestående minne blir spelglädje och fräcka arrangemang av Lars Gulliksson. Det var långt ifrån jazzschablonen med loja musiker som står och småpratar i bakgrunden medan kollegan drar ett solo.

 

Stig Lindroth, Orkesterjournalen såg Swedish Mingus Band live på Kulturmejeriet, Lund den 14 mars 2009 

Jazzbrunch i Lund

Jag kan inte på rak arm komma på något annat ”tributband” än Lars Gullikssons Swedish Mingus Band. Åtminstone inte inom jazzgenren. Så lite unikt är detta projekt nog.

Gullikssons vurm för Mingus började för mer än 25 år sedan och genom åren manifesterade sig detta intresse i tankar på att spela Mingus musik på Minguskt vis. Inte som rena plankningar utan snarare genom att förmedla stämningar och känslor förknippade med denna en av jazzhistoriens basgiganter.

När nu Swedish Mingus Band gjort sig omaket att resa ända till Skåne för ett enda gig så var det väl nästan givet att Plektrums jazzbrunch denna lördag skulle ha fullt hus med både Mingusfans och lyssnare intresserade av svenska jazzmusiker av idag.

Man kan väl säga att de sju i gruppen med råge levde upp till Mingus alla kännetecken. Både spretigt och ibland kaotiskt ensemblespel och däremellan bedövande bredsidor av de fyra blåsarna, allt varvat med enkelt mellansnack av Gulliksson och solon som självklart inspirerats av allehanda Mingusmusiker.

Roland Keijser valde altsaxen i All The Things You Could Be By Now …. Och brände iväg skarpa tonkaskader som kom att höra till konsertens höjdpunkter. Keijser är duktig på vilken sax som helst men jag menar att alten är hans instrument före andra. Vad mer? Tja, en trevlig bas/flöjt duell i Meditations t e x. och Gullikssons fina tenorsolo i bluesen Orange Was The Colour… Jag vet inte om det är att ta i men om man blundade här och där så kunde man gott tro att det var Mingus bakom basen och inte Ulf Åkerhielm.

För övrigt ingen nämnd ingen glömd. Så då till slut, efter ett längre basintro stod bandet på ordentligt i en lysande Better Git Hit In Your Soul som också hyste ytterligare ett vasst altsolo av Roland Keijser. Jag tror minsann att eftermiddagen var hans!