Recension - spelningar
Konsert på Rautenkranz, Meiningen, Tyskland den 17 april 2007
(översatt från tyska)
Svenska The Booze Brothers inledde sin Tysklandsturné i Thüringen. Upptakten skedde i lördags i Meiningen, på Rautenkranz' "Kleinkunstbühne", där den populära serien "Live im RT" hittat en lokal värdig ett band som The Booze Brothers.
Efter en framgångsrik turné genom Norge kom dessa fyra charmanta fullblodsmusiker till Thüringen för att i Meiningen inleda en Tysklandsturné. Gammal god bluesrock serverades. Musiken varierade från "Down Home Blues" till "Good Time Rock'n' Roll", till glädje för konsertgästerna på Rautenkranz.
Med ohämmad spelglädje och energi spelade Patric Karlsson (gitarrist och sångare) och hans bandkollegor under nästan tre timmar sina största hit från bandets 20-åriga existens. Publiken i Meiningen upplevde under denna oförglömliga kväll hur dessa fyra musiker från Sverige riktigt levde med i sin musik. Publikens gensvar bevisades genom bifall, och rop på mer vid slutet av konserten.
Recension från tidningen Freies Wort.
Konsert på Maskinistenes Hus,
Tönsberg, Norge, den 8 november 2008 (översatt från norska)
The Booze Brothers spelade både en traditionell blues och rock’ n’ roll – och de gjorde det bra!
Ett härligt band på ett mycket välbesökt Maskinistenes Hus gav oss en rykande konsert.
Duktiga på sina instrument och en äkta känsla för sitt väl genomförda hantverk var det rätt och slätt en succé. Recension från Tönsberg blues & rootsclub
Recension - album
On The Rocks
Liphone Records LICD 3202 (44 min)
Understundom raljerar jag. Då hävdar jag bl. a. att det nu för tiden är alldeles för lätt att spela in skivor och att skivköpare och lyssnare plågas av på tok för mycket illa producerad och dåligt framförd musik.
Då är det extra roligt att stöta på en platta som den här. "On The Rocks" är nämligen en i mitt tycke riktigt bra skiva. The Booze Brothers, som jag aldrig tidigare hört talas om, har här hittat ett eget sound och ett eget förhållningssätt till sin musik som till stor del vilar på den svarta amerikanska blues- och rocktraditionen. Jag vill inte kalla detta en strikt bluesplatta. Den musik som bjuds på de tolv spåren är nämligen väldigt varierad, men skivan håller ihop från början till slut. En del låtar, som t ex "Your Precious Love" och "She Left Me Standing In The Rain", låter som i stort sett vilken nutida internationell rock som helst. "Brand New Lover" har klara svarta soulblues-influenser och är en riktigt bra modern blues. "Hey Mama" är tämligen Bo Diddley-inspirerad, medan "Devil By The Tail" påminner till sin form om en klassisk rocker och som inledningsspår ger den plattan en flygande start. "Down Town Tales" associerar jag till Berry och "Evil Hearted Woman" tror jag t. ex. Freddie King skulle ha gillat. Jag tycker mig hitta countryrock-influenser i "Don’t Blame Me" osv, men allt görs väldigt bra, personligt och överygande.
Det fyra man starka bandet med sättning två gitarrer, bas och trummor är på flera spår förstärkta med en blåssektion och piano/keyboard samt på en låt med munspel. Materialet är för övrigt egen skrivet, överlag riktigt bra och Patric Karlsson sjunger på ett övertygande och naturligt sätt. Genomgående bra blåsarr och fint gitarrspel, oftast med en lätt fuzzad ton. Stort plus i kanten och lycka till i fortsättningen. Det här var skojigt.
Recension av Lasse Linder, Jefferson nr 127, 2001
On The Rocks
(Liphone CD 3202)
Älskare av hederlig boogierock har det inte lätt. ZZ Top ballade ur redan i takt med att syntmaskinerna kom in i ljudbilden och Status Quo låter numera som ett tredjeklassens, svenskt, GDV-dansband. När man till slut i förtvivlan vänder sej till vinylhyllan för att plocka fram Canned Heat´s "Future Blues" från 1970 kommer en duns från hallgolvet vilket annonserar brevbärarens framfart. Här kommer sedan ljuset från nordväst i form av ett litet postpaket innehållande albumet "On the Rocks".
The Booze Brothers är ett stabilt gäng grabbar från Lilla Edet vilka tjänat sina sporrar genom hänsynslöst turnerande på Skandinaviens alla klubbar och rockhak. Gänget är så samspelta att man inte ens kunnat klämma in ett vått frimärke mellan instrumenten och rytmsektionen, och Herre min je vad det svänger...!
På det här albumets 12 spår är man även förstärkta med en blåssektion, vilken i sin spelglädje måste rivit ljud-isoleringen av studioväggarna. Oavsett om Boozebröderna rockar stenhårt i spår som "Devil By The Tail", eller drar ner tempot i "She Left Me Standing In The Rain", är upplevelsen total. Att man dessutom lyckats med att komponera samtliga låtar själva utan att låta som patetiska plagiatörer i en sådan här bransch är ytterligare ett jätteplus. Personligen tycker jag mej höra inspirationskällor som Paul Butterfield´s Blues Band och Electric Flag, men det skämmer ju inte resultatet heller.
Gillar du den här musikgenren bör du inte missa gruppen om de spelar i närheten. Men i väntan på det, mata in albumet i CD.spelaren, vrid upp volymen och låt festen börja... Recension av Lennart Wrigholm,
Programpresentatör Sveriges Radio Skaraborg P4
Live...with The Wolf Island Horns
(Liphone CD 3230)
Det här gänget har setts på skaraborgska pubscener och är ett klart fullvuxet gäng. Inte fler än ett hänseende.
Man är också fena på att skriva eget material i den klassiska rhythm & bluesgenren och den här inspelningen är gjord i Vara Konserthus. Detta med västgötaslättens egen motsvarighet till George Martin - SR Skaraborgs Anders Jernqvist - i producentstolen.
Det måste ha varit en kväll som gick till historien och man kan bara förundras över att konserthuset stod kvar efteråt.
Ett fullständigt makalöst ös och ett extraplus till den man som kom på idén att förstärka Booze Brothers med blåssektionen The Wolf Island Horns. Sådan här musik kommer ännu bättre till sin rätt när saxofon/trombon och trumpet förstärker på rätt ställen.
Recension av Lennart Wrigholm,
Programpresentatör Sveriges Radio Skaraborg P4